Torgny Ackewald

Torgny Ackewald

Undertecknad är uppvuxen med idrott och har tillbringat uppväxttiden i träningslokaler bland basketbollar, badmintonnät, fotbollsmål och på judomattan. Det här är några sporter som stod på menyn innan jag beslutade mig i unga dagar, fortfarande i puberteten, att jag skulle bli en kraftkarl trots att jag inte hade hår på bröstet och fortfarande var i målbrottet. Vid artonårs ålder blev jag legitimerad styrkelyftare. Jag kan motvilligt med facit i hand och med inopererad höftprotes, erkänna att jag inte rosade marknaden på lyftarflaket trots att jag höll på att tävla i tjugoett år. Idag underhåller jag kroppen för att på sikt bli en pigg pensionär. Musiken kom tidigt in i mitt liv. Tyvärr har jag inte lyckats traktera något instrument utan allmänheten har klarat sig helskinnad från min bristande talang. Jag lovordar och förskönar åttiotalets musikera och livsstil som det förlorade årtiondet eftersom som jag tillhör retrosextiotalisterna – man lever i det förflutna för att glömma vardagens bekymmer.

Min första anställning kom i början på åttiotalet.  Jag hamnade på fabrik och blev montör på ett Tayloristiskt löpande band och tjänade storkovan.  Det subventionerade en trångbodd etta på mindre än sextio kvadrat som ett par år senare byttes ut mot en större trea då det var dags att bilda familj – den biologiska klockan gjorde sig påmind trots att jag är en man. Efter ett par år upplöstes äktenskapet och plötsligt var jag med i skilsmässostatistiken. Och som inte det skulle räcka och som salt i såren hamnade jag i en lågkonjunktur och plötsligt var jag också arbetslös. Visst existerar Murphys lag! Det var i det här kaotiska årtiondet när samhället var på väg utför som jag kom i kontakt med Sörängens folkhögskola som blev mitt andra hem vid sidan av styrketräningslokalen. Jag stannande ett par år i den ombonade miljön innan jag brutalt återvände till den kalla verkligheten. Ströjobb varvades med högskolestudier som inte avslutades. Jag hade av oförklarliga skäl förmåga att komma in på fel linje när jag sökte in på högskolan. Antagligen måste jag vara en av landets mest belästa studenter utan slutförd utbildning och examen tills… Mitt nuvarande yrke som legitimerad dödgrävare snubblade jag in på av en ren slump. Jag var på arbetsförmedlingen tillsammans med andra arbetssökande kamrater som tillhörde skaran femtiofem plus. Jag som var betydligt yngre sänkte medelåldern radikalt i arbetslöshetsstatistiken – men jag såg äntligen ljuset i tunneln efter de tunga åren på nittiotalet när jag satte mitt första spadtag i jorden på kyrkogården.

Nu tvåtusen femton har jag varit kyrkvaktmästare i femton år. Åren har satt sina spår vilket kanske inte syns på den polerade fasaden som man stoltserar med utåt för att visa rätt attityd.  Jag har slutligen efter många försök lyckats fullfölja en utbildning.  På distans har jag läst till behandlingsassistent – skam den som ger sig. Jag summerar eftertänksamt mitt liv nu när jag passerat femtiostrecket med ett år och närmar mig det andra med raketfart. Jag konstaterar att jag fortfarande känner av åldersnojan och medelålderskrisen trots att jag är en flitig kund nere på gymmet och behåller mitt långa hår som en fördröjd pubertal vuxenprotest. Jag är omgift sedan drygt tretton år och jag har två vuxna pojkar från mitt första äktenskap. Jag har även hunnit med att bli farfar. Monica, min fru, och jag har ett gemensamt barn som lyssnar till namnet Sigge, vår huskatt som förgyller vår vardag. Det här är min livshistoria i kortformat utan förskönande detaljer.

Torgny Ackewald

”Rättskiparen” är Torgny Ackewalds  första bok och berättelse om dramatiken under ytan och kring en stormig sjö i Småland. Författaren målar med en generös färgpalett i en skröna där fiktion blandas med dokumentär verklighet. Karaktärerna ges utrymme att ta ut svängarna. För svänger gör det i denna hisnande historia, utspelad i författarens egen hemtrakt. Vem är förövare och vem är offer? Vem är rättskiparen, vem är hämnaren som ror ut i mörkret på sjön?

 

Displaying 1–1 of 1
  • Rättskiparen

    ”Det är främst under helgerna, efter mörkrets inbrott jag hör ljuden från källaren. Jag är inte rädd för mörkret men ibland får jag för mig att jag inte är ensam i huset. Det är någon där nere. Jag hör hasande ljud av något som flyttas över cementgolvet.” Den pensionerade kyrkoherden i prästgården med anor från […]


 

beskrivning
Torgny Ackewald
  • Åge
    #1 written by Åge  1 year ago

    Denna måste man ju bara läsa…..
    // Åge

  • You may use these HTML tags: <a> <abbr> <acronym> <b> <blockquote> <cite> <code> <del> <em> <i> <q> <s> <strike> <strong>

    Keep me up to date, sign me up for the newsletter!

Go to Top