Min slingrande väg


Min slingrande väg omslag 20131111

Carl O Andersson har på nytt lämnat skrönorna åt sidan och skrivit en fortsättning på sin tidigare utgivna bok ”Minnen, lekar och spektakel”. Nu har pojken kommit i skolåldern och författaren tar sig an tiden i folkskolan, realskolan och berättar om ”fiaskot” på gymnasiet i Lysekil. Efter skolgången följer ett försök att bli fältflygare och dito att bli telegrafist i flottan. Han antogs, satt på skolbänken och kom ut på äventyr med landstigningsbåtar. Vi får följa hans sjökommendering med äventyr på HMS Brännaren och på motortorpedbåten T106 Rigel. Men ett plötsligt insjuknande i polio satte käpp i hjulet för den unge mannens ambitioner. Han lyckades komma tillbaka till livet men fick slåss mot byråkratiska väderkvarnar, för att undgå att hamna undanstoppad på en institution. Olle berättar om sitt arbete som programmerare och systemman och om hur seneffekterna av polion hann ifatt honom. Han började att skriva. Detta är en, kan tyckas, allvarlig bok men författarens burleska litterära stil gör boken till en fröjd att läsa.

 

Möt författaren här.

Provläs boken här.

 


Roligt och dramatiskt

Det går att pressa in otroligt mycket fakta på 280 sidor i en bok.

Carl O Andersson, mera känd som Lexens Olle, för LysekilsPostens läsare har kommit ut med en  ny bok. Titeln är ” Min slingrande väg”,  den gör skäl för namnet för Carl har kämpat sig igenom, många svårigheter.

Uppväxt i Hunnebostrand, försökte bli fältflygare, sedan sjökommendering på motortorpedbåtar, blev sjuk i polio  och kämpade mot byråkrater för att ej hamna på vårdinstitution.

Utbildade sej till programmerare när seneffekter av polion slog till och tvingade honom att bli mer eller mindre multihandikappad. Nu bunden till respirator och rullstol. Med en obändig kraft att leva vidare har Carl skrivit sju böcker. En del skrönor medan den nya boken handlar om hans liv.

Carl skriver alltid med humorn inom räckhåll.  Nu kan vi läsa hur det var att gå i Sotenäs realskola där Carl hörde till de elever vilka hade mindre bemedlade föräldrar. Inför de samlade klasserna  läste rektor upp vilka barns föräldrar som betalade full avgift samt vilka som stöd hjälp med terminsavgiften.  Idag hade barnombudsmannen kopplats in för den diskrimineringen.

Gymnasiet i Kyrkvik i Lysekil var inget som tilltalade Carl och hans kompis Sven Persson. Till sist skrev de ett brev till rektor Gösta Weister som löd ”Bäste herr Rektor, härmed meddelas att vi slutat”.

En gång fanns det i Hunnebo ett mejeri och där jobbade Carl där en av hans uppgifter var att se till att värmepannan startade. En klurig panna på 360 volt och strömstyrka på 15 ampere. Fel hanterad kunde den

ge stötar som kastade personalen baklänges. Anledningen var att skyddsplåtar saknades över startreläerna och det var därför lätt att av misstag komma åt strömförande delar.

Men det skulle komma att hängda värre saker skriver Carl:

” Tillsammans med min kamrat Carl-Otto hörde vi att någon försökte starta pannan.Vi gick till pannrummet och såg chefen Ringwall lät startmotorn pumpa in olja i den heta pannan. Vi skrek till Ringwall att sluta och sprang från pannrummet. I nästa sekund skedde en explosion. Ett rökmoln plus en massa sotflagor sköt upp ur  skorstenen. Dörrarna till pannrummet flög ut på gatan och glasrutorna krossades. Förfärade öppnade vi dörren från mejeriet till pannrummet och upptäckte då i röken en sotig mejerichef som turligt nog fortfarande var i livet. Han hade haft en otrolig tur som inte träffats av brännaggregatet som, då pannan exploderat, flugit som en projektil strax bakom ryggen på honom och rakt in i väggen. Att pannan exploderade berodde bland på att kabel till elektroderna lossat och när tillräckligt med olja pumpats in i den glödheta pannan, så hade hela härligheten exploderat. Dock fann man en tröst i bedrövelsen. Nu behövde inte mejeriet sota skorstenen mer under det året.”

Det är roligt att läsa vad Lexens Olle skriver, ibland skriver han på avgrunden mellan dokumentärt och overkligt, men det finns många goa berättelser som livet i Hunnebostrand men också om hans kamp att få leva  ett hyggligt liv.

Faun Förlag i  Västerås ger ut Lexens Olles böcker som finns i bokhandeln och bibliotek.

Terje W Fredh, Lysekilsposten

 

Jag känner mig helt tagen efter att ha läst Carl O Anderssons memoarer “Min slingrande väg” ! Hur kan någon som har haft två stycken livslånga allvarliga sjukdomar vara så stark och positiv. Bara ett exempel på hans drivkraft är när han vill kunna köra bil trots att hans polio gör det omöjligt. Vi talar nu om slutet av 1950-talet och det fanns ingen handikappanpassad bil som han kunde få. Istället för att deppa ritade han själv en bil som han sen fick hjälp med att bygga.

Han skriver i en humoristisk och kåserande stil och boken är lättläst. Han skildring om åren i skolan för tankarna till författaren Erik Zetterströms som under psedonymen Kardemumma bla skrev boken “Två år i varje klass”

Det här är den andra boken av Carl O Andersson som jag har läst. Han har också haft vänligheten att skicka 2 stycken böcker till. Jag återkommer när jag har läst dom.

https://gunnardeckare.wordpress.com/

 

 


 

Normalpris: 175:-

beskrivning
Min slingrande väg
Beställ Min slingrande väg 1 @ SEK87,00
  • RoseMarie Sjöberg
    #1 written by RoseMarie Sjöberg  6 years ago

    Grattis till din nya bok!
    Den lockar till läsning. Vilken kapacitet du har.

  • Gösta Alenius
    #2 written by Gösta Alenius  6 years ago

    Carl O Andersson – eller ”Lexens Olle” – kan verkligen konsten att ”berätta” … Det kan handla om det mesta – från de mest äventyrliga skrönor till jordnära skildringar från uppväxttiden i det älskade Bohuslän – hela tiden har han förmågan att komma läsaren in på livet.
    Utifrån den vetskapen ser man verkligen fram mot det här senaste resultatet av hans författarskap.

  • Gösta Alenius
    #3 written by Gösta Alenius  5 years ago

    ”Min slingrande väg” är faktiskt en väldigt välfunnen titel på Carl O Anderssons senaste bok. Han har ju redan gjort sig känd som en, de mustiga skrönornas, mästare och när han nu tog ett kliv in på den självbiografiska genren så visar det sig att detta inte alls blev något ”snedsteg”.
    Lika målande som han i sina tidigare böcker skrivit om de mest hisnande ”äventyrligheter”, lika färgrikt återger han här minnen och upplevelser från sin egen livsvandring – längs en minst sagt ”slingrande” väg.
    Den läsare som här får möjlighet att följa Carl O Andersson på den vandringen är verkligen att gratulera.

  • Jan Jonsson
    #4 written by Jan Jonsson  5 years ago

    Med frustande och avundsvärd energi har Olle Andersson beskrivit sin slingriga levnadsstråt. Trots en förlamande sjukdom som debuterade i den ålder då livet skall vara som mest löftesrikt, har han med enastående vilja och kraft fortsatt kämpa mot både byråkrati och slentriantänkande. En stor tillgång för både författare och läsare är hans oefterhärmliga förmåga att städse orka uppfatta och beskriva de humoristiska nyanser som ofta kan rymmas även i kärva och påfrestande situationer.
    Gratulerar till ytterligare en mycket läsvärd bok av Lexens Olle
    Jan Jonsson

  • You may use these HTML tags: <a> <abbr> <acronym> <b> <blockquote> <cite> <code> <del> <em> <i> <q> <s> <strike> <strong>

    Keep me up to date, sign me up for the newsletter!

Go to Top